JUSTIN:

- Hon behöver dig verkligen Justin , ta hand om henne , mumlade mamma samtidigt som hon kramade om mig.
. Jag vet inte vad jag ska säga till henne , viskade jag tillbaka.
- Säg ingenting bara finns där för henne!

DENISE:  Ur Denise´s  dagbok

Ett mönster , allting har ett mönster , hur länge har jag suttit här och stirrat in  väggen egentligen?  Jag kan fortfarande inte få in det i huvudet. Hur kan min mamma  vara...?  Jag kommer ihåg precis varenda sekund när läkaren berättade det.  Han såg ledsen ut , men hur fan kan han förstå? det är fan inte han som har förlorat sin mamma. Inte ens Justin förstår , men han finns för mig i alla fall. Han är den enda som jag kan prata och gråta ut med. Jag är egentligen arg , mamma varför lämnade du mig? JAG HATAR DIG MAMMA  , VARFÖR LÄMNADE DU MIG? 
Mamma försår du inte? jag kan inte prata med pappa , mormor eller morfar om dig dom bara går iväg.
Det har bara gått en vecka men det känns som flera år. Mamma jag orkar inte mera , snälla hämta mig...

DENISE:  Verkligheten

- Denise du måste gå upp gumman , sa Justin och lyfte lite på mitt täcke.
- Jag har ingen anledning , sa jag tomt. Han tog tag i mitt huvud och kollade rakt in i mina ögon.
- Du har massor av anledningár , gör det för din familj , mig , dina vänner , din mamma hade velat att du skulle resa dig upp och gå vidare , sa han.
- Varför måste jag alltid göra saker ? varför måste jag alltid vara den starka Justin? , frågade jag medans tårar trillade ner för mina kinder.
- Dom andra behöver tid Denise , gör det för din mammas skull!
- Min perfekta tjej , sa han när ja lade mig försiktigt i hans famn. Han strök försiktigt bort en lock frånmitt
ansikte. Han började nynna på hans låt ´´ Stuck in the moment´´ 

Romeo and Juliet i bet they never felt the way we felt
Bonnie and Clyde never had to hide like
we do
we do

Jag lyssnade på honom när han sjöng för mig , han sjunger så vackert , tänkte jag när jag hörde hans stämma.

- Följ med mig till skolan idag snälla , sa Justin och kollade på mig med sina hundvalpsögon.
- Alla kommer kolla och tro att dom måste vara snälla , sa jag .
- Det spelar ingen roll när du kommer tillbaka Denise , om det är idag eller om två månader så kommer alla endå titta på dig. Dessutom måste du hålla kvar dina betyg om du ska komma in på ett gymnasium.
Jag tog ett djupt andetag och sa ´´okej´´  .
Jag gick in i duschen lika snabbt som jag gick ut , jag tog på mig ett par svarta jeans , en blå t-shirt och en vit kofta över. Jag sminkade mig lite snabbt och gick ut ur badrummet.
- Är du redo? frågade Justin och tog min hand. Jag nickade och gick ut till bilen.

Kenny öppnade dörren för oss och vi gick in i den stora skolbyggnaden. Jag kramade om Justins hand och han viskade ´´ det här kommer gå bra´´ till mig. När vi gick runt hörnet påväg till mitt skåp såg vi Caitlin och Ryan , jag hade inte träffat dom sen ... ja
- Hej gumman hur är det? frågade Cait och gav mig en kram.
- Det är väl okej antar jag men jag vill helst inte prata om det , svarade jag och försökte lé . Det blev en konstig grimas istället!
Jag kramade om Ryan innan vi gick vidare.
- Ses på Biologin , ropade Caitlin innan dom försvann .
- Är du okej? frågade Justin mig.
- Ja , svarade jag och öppnade mitt skåp. Jag tog ut mina Matte böcker och vi gick vidare till Justins skåp ,han tog ut sina Engelska böcker .
- Jag följer dig till ditt klassrum och sen kommer jag hit när du slutar okey? frågade han.
- Ja , sa jag . Det ringde in och alla började gå mot sina klassrum . Jag kysste Justin och gick in i mitt klassrum. Alla kollade på mig när jag kom in , när jag mötte deras blickar kollade dom bort snabbt.
Jag satte mig ner på min plats och läraren började lektionen. Jag klarar mig bra i matte i vanliga fall men nu såg jag bara en massa siffror.
- Går det bra Miss Wilson? undrade läraren.
- Ja , sa jag och låtsades koncentrera mig.
Mattelektionen gick hur långsamt som helst och när det väl ringde ut flög jag nästan upp från stolen.
- Miss Wilson kan jag få prata med dig lite? frågade läraren. Jag suckade men vände mig om och kollade på henne.
- Jag förstår om du har det svårt just nu men...
- Jag mår bra , sa jag snabbt.
- Okey men om det är nåt så vet du vart jag finns. Jag nickade och gick ut ur klassrummet. Jag lade snabbt in böckerna och sprang ut ur skolan , jag sprang bakom skolan och satte mig på en gräsplätt och lutade mig mos skolbyggnaden . Här satt jag , Caitlin och några killar från nian förra året och smyg rökte. Jag tänkte för mig själv varför jag gjorde det , det var ju hur äckligt som helst.
Jag lutade mig mot väggen och andades ut . Det var mer jobbigt att vara i skolan än vad jag trodde. Jag kände verkligen att mitt hjärta gjorde ont. Jag visste inte vad jag skulle göra och började andas tyngre och tyngre , jag kände precis samma sak som jag kände den där kvällen , jag började få panik !
Jag lade ansiktet i händerna och andades . Jag kände att jag bara ville skrika.
Jag knappade in Justins nummer på telefonen och ringde , han svarade på första signalen.
- Var är du ? förstår du hur orolig jag blev eller? hörde jag hans röst.
- Ka..du..ko..mma , var det enda jag fick fram.
- Var är du? frågade han oroligt.
Jag förklarade var jag var och la på. Jag började gråta hysteriskt samtidigt som jag skakade. Lugna ner dig , sa jag till mig själv.
Justin kom springandes runt hörnet fram till mig .
- Gumman , sa han och satte sig ner bredvid mig. Jag lade mig i hans famn , jag vet inte hur länge jag låg där men tillslut lugnade jag ner mig.
Det var skönt att ligga där , vi behövde inte säga något , jag bara kände att han fanns för mig när jag än behövde honom.
- Älskling jag vet inte vad jag ska göra, hörde jag mig själv säga.
- Du behöver inte göra något , det kommer ta tid.
- Jag vill inte vara ensam hela tiden , sa jag . Inte när pappa bara ligger på sitt rum.
- Jag kan bo hos dig ett tag , sa han.
Jag kollade upp och kysste honom .
- Ska vi sticka här ifrån? frpgade han och log.
Jag log tillbaka och vi sprang till hans bil.
- Ska vi åka till nåt tivoli? frågade han när han backade ut från parkeringen.
- Jaa , svarade jag och log.  Får jag verkligen vara glad?
- Du måste vara glad för att klara av det här , sa Justin kramade min hand.