MILEY'S PERSPEKTIV:


Två veckor senare..
Ur Miley's dagbok:

Dear Diary...

Dom senaste veckorna har varit rent ut sagt hemska...
Sedan det kom ut att jag dejtade Justin har jag dagligen fått dödshot , för att jag krossat Jelena och stulit Justin. Justins fans tror att jag använder honom för att själv bli känd , vilket inte är sant. Första gången jag träffade Justin märkte jag direkt att det fanns något bakom den där imagen han har. Men allt är inte dåligt, vissa , eller många av Justins fans gillar mig faktiskt. Men inte för den rätta anledningen , dom gillar mig för att jag fick Selena ur vägen. Jag vill inte att dom ska gilla mig för det , eller för att jag är fin , jag vill att dom ska gilla mig för MIG. Dom tror att bara för att jag har turen att se bra ut på kort , att jag är annourlunda för att jag dejtar en kändis. Dom tror att jag är perfekt. Det är jag inte!
Jag kan inte gå ut längre utan att folk kommer fram och ber mig om autograf. Justin har fixat så att jag kan följa med två månader på han '' My world tour'' .
Jag är jättenervös , jag vill bevisa att jag är precis som alla dom tjejerna , en ordinairy girl. Jag har skrivit en ny låt den heter Ordinairy Girl. Justin har lovat att jag ska få sjunga den inför hans på touren.

_____________________________________________________________________

Jag slog igen dagboken och loggade in på twitter. Jag satt ensam i min säng , Justin åkte förra veckan och kommer hem senare idag. Och om en vecka åker vi på tour tillsammans. Som tur får jag hemundervisning dom två månaderna.
Jag kollade på vad som trendade på Twitter och öppnade chockat munnen när jag såg vad som stod överst på TT-listan.
'' #Biebershoeisasfake ''   , jag fick tårar i ögonen och tryckte direkt på länken. Miljoner Beliebers hade skrivit saker som  '' #Biebershoeisasfake as Jwowws boobs''   ,  #Biebershoeisasfake Slutlena Hoemez''
Nu får det fan vara nog , tänkte jag högt.
'' Seriously guys? stop! ,  Dont get me wrong i love who I am and dont wanna be ungraitful , it probably sounds strange but with all the  fame , the things that used to be so simple , like go out and shop has suddenly got so hard reach. I wish u could see that underneath im just an ordinary girl. Sometimes im lazy , i get bored , i get scared and feel ignored. I feel happy , I get silly . I choke on my own words.I make wishes I have dreams just like u. Anything can happen in this world , for an ordinary girl just like u and me , so please dont blame me for falling in love''   jag skrev det snabbt och tryckte på ''Tweet'' .

Jag stängde ner datorn och ringde Addie.
- Hej gumman , sa hon glatt när hon svarade.
- Hej vad bra att du är vaken!
- Mm , när börjar vi idag? Frågade hon och syftade på skolan.
- Tio , ska vi mötas i skolan eller?
- Japp men jag måste gå nu vi ses sen!
Jag hörde ett klickljud och la telefonen på sängen , en av dom svåraste sakerna att vänja sig vid i USA är att dom lägger på utan att säga hej då . Det störde mig jättemycket i början.


ADDIE'S PERSPEKTIV :


- Varför ska jag vara så jävla fet? Sa jag till mig själv när jag stod och kollade mig i spegeln. Jag hade precis lagt på telefonen. Miley hade ju lovat att ringa och väcka mig eftersom mamma pappa och Abigail var och kollade på ett college i Florida. Varför funkar det inte att banta för mig? Jag har ju praktiskt taget inte ätit något på en och en halv vecka. Jag tog snabbt på mig ett par jeans och en grå långarmad tröja. Sedan satte jag upp mitt hår i en knut. Det får bli casual look idag.


Jag gick in på skolan och gick genom korridorerna i mitt skåp. Jag öppnade skåpet och kände mig jätte yr.
- Addie , ropade någon i korridoren och jag vände mig om och såg Miley. Hon kom fram och kramade mig innan hon gick till sitt skåp och tog ut sina böcker. Jag hörde Miley prata men jag kunde inte höra vad hon sa. Det kändes som om jag hade på mig JustBeats hörlurar. Helt plötsligt såg jag Miley suddigt och hon kollade upp på mig. Jag kisade för att se henne bättre.
- Addie! , var det sista jag hörde sedan blev allt svart.



MILEY'S PERSPEKTIV:
En timma senare


- Miley! Ropade någon. Jag tittade upp och såg Christian i korridoren. Jag satt i väntrummet på sjukhuset med mamma och pappa. Jag trodde först att Addie skämtade när hon började rulla med ögonen. Men sedan ramlade hon bara ihop. Någon hade ringt ambulans och nu satt vi på sjukhuset och bara väntade.
Jag reste mig upp och gick fram till Chris och kramade honom.
- Herregud jag kom så fort jag fick veta vad som hade hänt. 
Han tittade på mitt rödgråtna ansikte och kramade mig igen. Vi satte oss ner igen och alla satt ner helt knäpptysta och bara väntade. Addies föräldrar var påväg hem från Florida men dom skulle inte komma fram förräns ikväll. Men dom ringde mina föräldrar varje kvart för lägesrapport.
- Är ni Addisons anhöriga? Avbröt plötsligt en kvinlig röst. Alla reste sig upp och mina föäldrar förklarade att Addies föräldrar var påväg , men vi skulle rapportera vad som hände.
- Okej , har ni märkt något konstigt med Addison dom senaste månaderna? Kanske att hon äter dåligt eller så.
Jag tittade upp och kom plötsligt på alla gånger Addie hade sagt att hon inte var hungrig och att hon ständigt såg så liten ut , alltså smalare.
Sköterskan tittade på mig och väntade sig ett svar.
- Eh ja... , började jag. Hon äter aldrig i skolan och när jag frågade om det så svarade hon alltid att hon inte var hungrig.
- Hennes värden är 20 gånger så små än vad dom borde vara , hon har alltså antagligen inte ätit något på minst fem dagar!
Sköterskan pratade egentligen med mina föräldrar när hon sa det men då förstod jag. Hur kunde jag iinte ha märkt något innan? Jag är hennes bästa vän jag borde ha sett , eller märkt. 
Det var som att mamma läste mina tankar.
- Du kunde inte ha vetat gumman, sa hon.
 

Mamma tog den ovanligt tysta Addie under armen för att försäkra sig om att hon inte skulle svimma igen. Vi satte oss i bilen och Addie var tyst hela vägen hem.
- Du stannar med Addison tills hennes färäldrar kommer hem va? Pappa tittade på mig med en blick som visade att det inte var någon fråga , utan en order. Jag nickade.
Jag hjälpte Addie in men så fort mamma och pappa hade kört iväg drog Addie sig undan och sprang fort upp på sitt rum. Jag låste dörren och gick efter.

_______________________________________________________________

Jag är jävligt sur nu på blogg.se för att jag hade skrivit miiiiiiiiiinst lika mycket till och det har tagit typ fyra timmar (Med någon paus) och nu när jag tryckte på Spara&Publicera SÅ LOGGAR DEN JÄVELN UT!!!! Ursäkta mitt språk men nu är jag sur :@
Jag uppdaterar det här inlägget i morgon ( Ska försöka) och skriver till det jag kommer ihåg.