Ska nog börja skriva igen...


The one that got away: Kapitel 1


Dåligt redigerad bild på Ariana , jag vet. Men jag behövde en där hon såg yngre ut, och hon var ju brunett förut så..haha.

______________________________________________________________________________

Justin's perspektiv:


- Men seriöst Justin , när lärde du dig att sjunga? Sa min bästa kompis Ryan Butler.
- Vad spelar det för roll? Jag förlorade ju! Sa jag surt.
- Du kom trea , det är skitbr...wooh vem.är.det.där?
Jag stannade och stirrade på den skitsnygga tjejen med klarrött hår som höll i en flyttkartong och gick in i huset bredvid mitt.
- Damn jag har ingen aning, sa jag.
- Vi går fram och frågar, Sa Ryan och skyndade bort till flyttbilen där folk höll på att bära ut kartonger och möbler.    Jag skyndade efter.
- Seriöst Ryan vi kan inte bara..., jag stannade mitt i meningen när hon gick ut ur dörren. Den vackra tjejen med den långa röda håret. Både jag och Ryan skyndade fram för att hälsa.
- Tja Ryan, sa Ryan snabbt och tog hennes hand.
- Justin , sa jag och log svagt mot henne.
- Hej, Melissa! Sa hon.
- Ehm...jag bor här bredvid...ska du flytta in här? Frågade jag nervöst.
- Ja vi håller på att flytta in här, sa hon och skrattade.
- Vilken skola ska du börja på? Frågade Ryan oh log mot henne.
- Stratford Middle School tror jag den heter, sa Melissa.
- Den går vi också på! Sa Ryan och log brett. Hon skrattade till.
- Åker du skolbuss? Frågade jag Melissa.
- Ja det gör jag, svarade hon och log. En bil tutade bakom oss och vi vände oss om. Det var Ryan's pappa, vår fotbolls tränare.
- Justin det är middag, hörde jag min mamma ropa där hon stod ute på vår trapp.
- Vi ses, sa Ryan och nickade till mig och Melissa. Jag nickade mot Melissa aoch gick jag med.
- Tja coach , sa jag och nickade mot honom där han satt i bilen.
- Ladda upp nu för matchen i morgon bitti, sa han och sedan åkte han iväg. Jag log och började gå mot mitt hus.


Melissa's perspektiv:

Undra varför dem började prata med mig? Inga killar har någonsin pratat med mig. Fast dem två såg ju ganska små ut så dem kanske bara var nyfikna. Jag bytte om till pyjamas och gick fram till fönstret för att ta ner mina rullgardiner som jag nyss hade fått upp. Det rörde sig i rummet i huset mittemot. Men det är ju han...Justin. Jag såg hur han tog fram en gitarr och satte sig på sin säng. Han drog ett par ackord och sedan började hans mun att röra på sig. Även  fast jag inte kunde höra, var det...typ magiskt. Han såg så fin ut där han satt. Men Melissa vad tänker du med? Han är säkert bara 11 år. Du är 14 så skärp dig. Jag skulle precis dra ner när han slutade spela. Våra fönster var såpass nära varandra att jag såg hur tårar trillade ner från hans kinder. Han begravde händerna i ansiktet och jag såg att han nästan skakade. Jag undrar vad som är fel...
Hans sovrumsdörr öppnades och en brunhårig kvinna kom in , jag gissar att det var hans mamma. Hon tog gitarren och lade ner den på golvet, sedan satte hon sig bredvid Justin och höll om honom. Jag drog ner och gick till min säng. Det knackade på min dörr och min mamma öppnade dörren försiktigt. På axeln hade hon min nyfödda sovande lillasyster Savannah.
- Godnatt älskling, viskade hon och log.
- Godnatt mamma.
- Jag såg att det var några pojkar som pratade med dig förut, var de snälla?
- Ja, dem hette Justin och Ryan. Justin bor här bredvid, dem går på min nya skola,  sa jag och log.
- Vad roligt, hon log och blåste en slängkyss till mig. Sedan stängde hon dörren.

________________________________________________________________________________


Nå , vad tycker ni om kapitel 1 ? Kommentera.

Ny Novell: The one that got away

I min nya novell The one that got away har jag lånat Ariana Grands utséende.
Det kommer handla om Justin (obviously) och hans soon to be girlfriend Melissa , som är hans nya granne.
Det hela börjar innan Justin har blivit upptäckt , och kommer fortsätta tills han måste flytta till ATL och blir känd. Sedan kommer jag gå vidare, dem kommer mötas igen efter ca två år när Justin dejtar Selena Gomez.







Meet Melissa Jones

Kommer inte fortsätta på denna novell..

Jag tycker rent ut sagt att den här novellen är skit tråkig , och jag har sååååååå mycket nya idéer så jag  ska försöka lägga ut Kapitel 1 på den nya  novellen antagligen ikväll eller imorgon..
Förlåt att jag inte fortsätter :/ Men det är ganska jobbigt att skriva själv.

Imagine Life Without You - Kapitel 19

- Miley , du måste gå till ditt hotellrum innan mamma och Scooter kommer hit!
Jag öppnade ena ögat och såg Justin stå hängd över mig. Jag muttrade åt honom och försökte somna om.
- Seriöst Miley jag vill inte att dom ska ha det snacket med mig just nu.
Jag reste mig irriterat upp och började leta efter mina kläder. Igår kväll efter jag hade kommit tillbaka till hotellet hade jag gått till Justin's hotellrum för att säga godnatt. Men vi började kyssas och det höll nästan på att gå för långt , men jag stoppade det. Jag måste ha somnat här.
Jag fick på mig jeansen jag hade på mig igår och gick mot dörren.
- Ajj , skrek Justin till bakom mig. Jag vände mig om och gick fram till honom där han låg på sängen.
- Vad hände? frågade jag lite oroligt.
- Mitt finger gör ont!
- Haha vilken pussy du är , sa jag och skrattade. Jag tog tag i hans hand och kysste hans finger.
- Är det bättre nu? ,  sa jag retsamt.
- Jaa...men nu gör mina läppar ont...
- Dummer , sa jag och lutade mig framåt och kysste honom.
Han log mitt i kyssen.
- Gå nu sötnos , sa han och fortsatte lé. Han pussade mig en sista gång på pannan och sedan gick jag ut. Jag kollade så att korridoren var tom , sedan gick jag ut. Precis när jag stängde dörren kom några av Justins dansare bakom hörnet.
- Jaha , här har vi någon som går ''The walk of shame'' ser jag!
Alfredo tittade på mig och skrattade med resten av dansarna. Jag blev knallröd i  ansiktet och sprang till mitt eget hotellrum.
Jag gick ut ur duschen och torkade mitt hår. Stirrade på min spegelbild och suckade.
Vad ser han i mig? Jag är  en vanlig tjej , inte alls speciell. Och han älskar mig. Det knackade på dörren och jag vände mig om och gick ut. 
- Hej Justin , sa jag och log åt honom. Nu hade han på sig jeans och en svaet t-shirt. Jag tittade på honom när han satte sig i en fotölj som stod i ett hörn.
- Jag måste gå till ett möte...asså du får följa med men jag tror inte det blir så kul för dig.
- Ja men det är lungt jag hittar säkert något att göra här , sa jag och log. Han reste sig upp och gick fram till mig. Han lade sina armar runt mig och kysste mig.
Sedan gick han.
Jag drog av mig handduken och tog på mig underkläderna. Sedan torkade jag mitt hår och bestämde mig för att det fick vara naturligt lockigt idag.
Jag tog på mig shorts och ett linne och tog upp min mobil. Undra om Demi kan göra något ifall hon inte jobbar?
Jag letade upp Demi's nummer i mina kontakter och tryckte på ''ring'
- Hallå!?
- Hej Demi , det är Miley!  , Sa jag och satte mig ner på sängen.
- Hej , hur mår du?
- Jag mår bra , jag tänkte höra om du hade lust att göra något idag?
- Ja , jättegärna men jag måste till studion först men du kan hänga med!
- Okej , sa jag och vi lade på.
Vi gick ut ifrån studion och satte oss i Demi's bil. Hon började köra och jag frågade vad vi skulle göra.
- Jag tänkte att vi kunde åka hem till mig , sa hon och log.
- Okej!
____________________________________________________________________

Kort inlägg men börjar seriöst tröttna på den här novellen :/

Imagine Life Without You - Kapitel 18 - LA Baby






______________________________________________________________________________



MILEY'S PERSPEKTIV:


Så jäkla skönt att slippa familjen i tre hela veckor , konstaterade jag för mig själv samtidigt som jag slängde mig på hotellsängen.
- Jaha , här gör man sig skönt för sig ser jag.
Jag ryckte till och reste mig upp och såg att det var Justin. Jag log mot honom.
- Hur kom du in? Sa jag lite chockat. Jag hade fått ett hotelrum för mig själv.
- Jag tog en extra nyckel i receptionen , i fall att jag vill komma in hit. Och förlåt för att min mamma bokade separata hotelrum.
- Det är lungt , sa jag och log.
Justin satte sig bredvid mig på sängen och kramade mig. Han tittade mig rakt in i ögonen.
- Jag älskar dig...
Jag stirrade på honom och visste inte alls vad jag skulle svara , det var fösta gången någon sa dom tr orden till mig. Förutom familjen då. Justins uttryck förvandlades från normalt till , ja besviket.
- Asså Justin...ingen kille har någonsin sagt det till mig förut , jag vet inte vad jag ska svara..
- Men...det är okej , sa Justin och försökte låta normal.
- Förlåt..., började jag men Justin avbröt mig.
- Det är lungt , det jag egentligen kom för att fråga var om du kan min låt Overboad!?
- Eh , jag tror det...varför undrar du?
- Tjejen som jag brukar sjunga med är på semester med min familj , vill du sjunga med mig ikväll?
Jag nickade ivrigt och kastade mig på Justin för en kram.
- Haha okej , men vi måste åka om en halv timma så var klar.
Jag nickade och Justin gick ut ur mitt hotelrum. Jag rusade in till badrummet och slängde av mig kläderna för att duscha.
- Varför har du sminkat dig?  , frågade Justin när vi klev ur bilen utanför Staples Center i Los Angeles.
- Jag kan ju inte gå hit osminkat och inte uppträda så heller!
Justin började skratta och tittade på Kenny som också började skratta.
- Det finns stylister här som sminkar dig gumman , sa Justin och log.
Vi gick in på arenan som Justin skulle uppträda i och den var enorm. Jag stirrade med stora ögon runt mig och började sedan bli orolig för att jag inte skulle klara av att sjunga på ett sånt här stort ställe.
Jag följde med Justin och Kenny bakom scenen. Det såg ut som en hinderbana med stålstänger både bakom och under scenen.
- Justin , är det här Miley?
Både jag och Justin vände oss om.
- Japp , Scooter det här är min fli...vän Miley. Miley , det här är min manager Scooter.
Jag nickade och skakade hand med honom. Men jag blev sur för att Justin hade kallat mig vän. Han sa ju liksom att han älskade mig för ett par timmar sen.
- Förlåt , viskade Justin i mitt öra. 
Jag skulle precis svara när folk runt omkring började ropa och springa runt.
- GENREP PÅ OVERBOARD OM FEM , skrek någon från ett hörn. Plötsligt tog Kenny tag i mig och släpade med mig , och Justin blev meddragen åt ett annat håll.
- Här har du ett papper med texten på , ifall att du tappat bort dig!
Kenny log varmt mot mig och viftade ut mig på scenen.
Jag gick ut på scenen och musiken sattes igång. Det stod en massa folk längre bort som antagligen jobbade här, och kollade på mig.
Jag tittade runt i den stora arenan och såg Pattie stå en bit bort. Hon stod och log mot mig.
''It feels like we've been out at see , so back and forth that's how it seems.
And when I wanna talk you say to me , that if it's meant to be it will be''


Jag stod och sjöng med stor inlevelse och helt plötsligt såg jag på pappret jag höll i handen att Justin skulle komma in på scenen och jag skulle flytta mig tio steg åt vänster. Jag gjorde som det stod på pappret och Justin hördes i micken.
'' Never understood you when you said , wanted me to meet me half way. Oh I felt it like I was doing my part ''




Justin och Miley's framträdande senare på kvällen
JUSTIN'S PERSPEKTIV:


- Vi klarade det , sa jag till Miley och gav henne en kram.
Första konserten på min tre månader långa turné är avklarad.
- Kan vi inte gå ut och fira då? Frågade Miley hoppfullt.
- Alltså...jag måste upp jätte tidigt i morgon och jobba , men jag kan ringa Demi och fråga om hon har lust att typ gå på middag med dig?!
- Okej , men det går väl bra , svarade hon och log.
Jag ringde Demi direkt som sa att hon gärna gick på middag med Miley.
- Hon hämtar dig om tio minuter , ses i morgon.
Jag kysste henne och sedan gick jag med Scooter till bilen. Kenny stannade kvar och väntade med Miley på Demi.
MILEY'S PERSPEKTIV:


- Hej då Kenny , ropade jag och gick in i Demi's bil.
- Be careful , ropade han efter mig. Jag nickade och vinkade.
- Hej Miley , sa Demi och gav mig en kram.
- Hej , sa jag och kramade tillbaka.
- Är du hungrig? Sa Demi och började köra.
- Jaa faktiskt.
- Vi kör en drive in på McDonalds men sen ska vi ha kul!
Jag kollade på henne och skrattade till.
En timma senare:
- Demi var är vi?
Vi hade stannat på en ödslig parkering för någon slags utsiktsplats.
- Jaa vi är ju i LA så jag tänkte att du kanske ville kolla på Hollywood skylten på nära håll!?
- Ja , men vi kommer ju knappast se något i mörkret. , sa jag och skrattade till. Demi gick ur bilen och jag följde efter. Plötsligt körde en till bil in på parkeringsplatsen. Någon gick ur. Jag kände mig livrädd vid det här laget.
- Hola bitch, sa någon och gick fram till oss. När personen kom närmare såg jag vem det var. Selena.
- Vad fan gör hon här? Sa Selena till Demi och syftade på mig.
- Ni kan ju inte hata varandra över en kille så nu ska vi tre börja umgås har jag bestämt!
Jag tittade på Demi som om hon var dum i huvudet.
- Kom nu ska vi ha kul , sa Demi.
Hon och Selena började gå mot andra sidan parkeringen och jag följde efter. Vi kom fram till ett högt staket som Selena började klättra över.
- Hallå är inte det här olagligt? Frågade jag oroligt.
- Who cares? Är du en liten pussy eller , sa Selena och hoppade ner på andra sidan staketet.
- Nej , sa jag och gick fram till staketet. Demi satte korsade händer upp och ner så att jag kunde trampa i dom. Jag trampade ner och hävde mig upp för staketet.
- Hjälp henne ner nu Selena , sa Demi.
Selena såg allmänt irriterad ut men hjälpte mig i alla fall ner. Men så fastnade jag i staketet och ramlade ner på Selena.
- HELVETE , skrek Selena.
- Gick det bra tjejer? Frågade Demi och hävde sig upp på staketet. Sedan hoppade hon ner bredvid oss.
Jag reste mig upp och sträckte ut min hand för att hjälpa Selena upp. Hon sket i min hand och reste sig upp själv. Jag suckade och började gå efter Demi. Vi gick i ca tio minuter tills vi kom fram.
- Herre gud! , utbrast jag när jag såg hela LA nedanför mina fötter.
- Häftigt va!? Sa Selena rakt ut. Jag blev chockad av att hon pratade med mig men jag nickade medstämmande.
- Du Selena , kan vi glömma Justin och bara fokusera på typ oss istället? Jag vill inte bråka.
- Eller hur Selena , Jag orkar inte vara en mellan person , Sa Demi.
- Okej , fine whatever! Svarade Selena.
Vilken dag det har varit , tänkte jag för mig själv. Jag har uppträtt på Staples Center och gjort typ olaga intrång vid Hollywood skylten.
_____________________________________________________________________________




Imagine Life Without You - Kapitel 17

____________________________________________________________________----
MILEY'S PERSPEKTIV:
Packa , är det värsta som finns. Och nu ska jag packa för tre veckor. Mamma hade totalvägrat när jag berättade att turnen skulle vara i tre månader. Så tre veckor var det jag fick nöja mig med. Men liksom en minut med Justin är värt mer än allting i världen. Min mobil plingade till och jag sträckte mig efter den för att kolla vem det var.

Från: JustinBabe♥
Sms: Heey beautiful , i'm on my way to pick you up. See you in a minute.♥

- En minut , sa jag förskräckt och fortsatte packa som en galning.
Jag fick sätta mig på väskan för att få igen den.   Sedan rusade jag ner för trappan. Mamma och Mitchel satt i köket och åt lunch , jag gick in i köket för att säga hej då.
- Älskade lilla Miley... , började mamma.
- Mamma , det är bara tre veckor, Sa jag för att slippa höra tjatet om att hon skulle sakna mig sååå mycket.
- Men ni har väl separata hotellrum!? Och du är inte ensam på rummet  med honom , okej?
- Mamma , vi har säkert separata hotellrum så oroa dig inte!
Jag kramade om henne och gick sedan vidare till Mitchel.
- Hej då Mitch , älskar dig. Jag kramade om honom och sedan gick jag mot ytterdörren.
Dom följde med mig men stannade ute på terassen för att vinka av mig. Jag klev in i Justin's Range Rover som     stod parkerad vid vägen. Jag böjde mig fram och gav honom en kyss och sedan vinkade jag till mamma och Mitch som vinkade ivrigt tillbaka.
- Miley , när vi kommer ut bilen står det två vakter en av dom kommer ta tag i dig och börja springa. Du springer bara med!
- Okej , men var är Kenny då?
- Han väntar vid gaten!
Han lutade sig emot mig och kysste mig.
- När jag säger ''nu'' öppnar du dörren och gör som jag har sagt.
Jag nickade, jag hörde fansens skrik utanför bildörren. Som tur hade vi tonade rutor så dom kunde inte se in.
- Nu , sa Justin och jag ryckte till. Jag öppnade bildörren och folk blev som galna. Folk började slita i mina kläder och jag hörde ett ''ritch'' ljud från min jacka. Fan , var det enda jag hann tänka innan någon bokstavligen släpade med mig genom alla skrikande fans. Medans jag halt släpandes och halvt springandes stirrade jag runt omkring mig. Inte nog med att jag hade hundratals fans runt mig , paparazzis hade också sett mig nu så nu hade jag kameror upptryckta i ansiktet också. Jag blev insläpad genom en dörr på flygplatsen , och jag såg hur flera vakter stängde dörren som fansen trycktes emot. Jag kände hur mina ben gav vika , sedan blev det svart.
- Miley?!
Jag öppnade ögonen och såg Kenny framför mig, jag satte mig upp och tittade mig runt.
- Vad hände?
- Du svimmade , sa Kenny lungt.
Han hjälpte mig upp och jag fick stödja mig på honom.
- Var är Justin?
- Han sitter på planet så vi får skynda oss dit.
Innanför incheckiningen av bagaget får ingen vara förutom om man ska flyga så inga fans eller paparazzis följde med oss. Det gick ganska snabbt att komma till gaten.
- Hej och välkommen ombord Miley , sa en flygvärdinna och log mot mig.
Jag log tillbaka medans Kenny ledde mig in i planet.
- Är det inga andra som ska på det här planet? frågade jag chockat.
- Nej det här är ett privat jet, sa Kenny och skrattade till.
- Miley! , jag tittade upp och såg Justin rusa upp mot mig. Han lade sina händer runt mig occh mumlade ''förlåt'' i mitt öra.
- För vadå?
- Jag borde inte ha lämnat dig sådär , det var mitt fel att du blev så överväldigad och svimmade.
Han drog med mig till två fotöljer som var i planet. Jag satte mig ner i den ena och lutade mig mot Justin som också hade satt sig ner.
- Det är inte ditt fel Justin... , jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.
Helt plötsligt blev jag jättetrött och innan jag visste ordet av det sov jag.
__________________________________________________________________________

Det här blev ett sorts mellankapitel för jag har ingen aning om vad jag ska skriva..
Hoppas det är bra endå:)

Imagine Life Without You - Kapitel 16 - Abduction

ADDIE'S PERSPEKTIV:



Jag kollade på klockan , Miley skulle komma hit om typ 10 minuter. Och jag har ingen aning om vad jag ska säga. Jag , pappa och mamma gjorde ett gemensamt beslut om att jag skulle läggas in på rehab. Dom anser att jag har en ätstörning , det enda jag kan säga eller göra är ju att hålla med. Men jag vet inte vad jag ska säga till mina kompisar , eller framförallt till min pojkvän Christian. Mina tankar avbröts snabbt när det ringde på dörren. Jag sprang ner för trappan och gick för att öppna.
- Hej , sa Miley och log. Jag släppte in henne och satte mig i vardagsrummet , hon gick efter och slog sig ner mittemot mig. Vi satt och stirrade på varandra i några minuter tills jag kände att jag behövde bryta isen.
- Jag ska läggas in på behandlingshem , sa jag snabbt och tittade ner i golvet. Jag bara väntade på att få höra orden '' Du är ett freak'' eller något liknande och sedan skulle hon storma ut genom dörren.
- Okej....hur länge?
Jag tittade upp chockat på henne och sa ''tre månader'' ganska tyst.
- Okej , men jag finns här för dig när du kommer ut okej?
Jag nickade och log. Hon reste sig upp och satte sig bredvid mig och gav mig en kram.
- När åker du då?
- I övermorgon, svarade jag långsamt.
- Nå , är du redo för den bästa sleepovern ever? Sa Miley exalterat.
- Va , det är ju skola i morgon , Sa jag och tittade på henne.
- Då tar vi väl ledigt , våra föräldrar måste förstå!


MILEY'S PERSPEKTIV:
- Vilken film ska vi börja med? Mean Girls....eller Hot chick?
Jag tittade ner på min Hello Kitty pyjamas och väntade på att Addie skulle svara.
- Mean Girls , duh!
Jag skrattade åt henne och satte in filmen i dvdspelaren.
- Är jag inte sexig?
Jag vände mig om och såg att Addie hade tagit på sig ''the famous nerd glasses'' . Jag började asgarva och tog fram mobilen för att ta kort. Hon visade tummen upp och jag tryckte av.
- Vänta, började Addie. Jag tittade på henne när hon satte kameran på tvn och satte på självutlösaren. Sedan sprang hon fram till mig och så posade vi framför kameran. Efter ett tags posande börade filmen och vi satte oss i soffan.
- Fan vad fin Lindsay Lohan var innan hon började med droger , sa jag och tog en näve popcorn ur skålen som stod på bordet.
- Mm , mumlade Addie med ett sugrör i munnen som hon försökte dricka cola ur.


TVÅ TIMMAE SENARE:

- Vad ska vi göra nu då? Sa Addie medans hon försiktigt strök ett lager rött nagellack på ena nageln.
Jag skulle precis svara när min mobil ringde.
- Hallå!?
- Heeej älskling , Sa Justin på andra sidan linjen.
- Hej
- Vill du och Addie gå på Taylor Lautners nya film Abductions premiär ikväll , med mig och Christian?
Jag gav ifrån mig ett högt tjut.
- Vadå? Sa Addie nyfiket.
- Justin undrar om vi vill gå på premiären på Abduction!!!
Som svar gav Addie ifrån sig ett högt tjut hon med.
- Jag tar det som ett ja gumman , vi hämtar upp er klockan 9 ikväll. *Samtalet avslutat*
- Oh my fucking gooood , skrek jag till Addie. Vi skrek lite till innan vi freakade ur helt för vi hade INGENTING att ha på oss.
Efter mycket om och men hade vi äntligen fixat klänningar. Vi bestämde oss för att vi skulle matcha varandra så vi tog båda vita klänningar.
Klockan var redan 8 och vi hade inte sminkat oss eller fixat håret. Jag satte i både platt och locktången. Medans dom värmdes upp sminkade jag mig. När jag var klar började jag platta igenom mitt långa lockiga tjocka hår. Jag tittade på Addie som bara använde locktången.
- Ååh jag önskar att jag inte hade självlockigt hår så jag kunde få så fina ''konstgjorda'' lockar som dig , sa jag och drog igenom plattången genom håret.
- Öh skojar du eller? Jag önskar att jag hade ditt SJÄLVLOCKIGA hår! Jag fattar inte ens varför du plattar det!?
Vi skrattade men avbröts när min mobil ringde.
- Talk to me , sa jag skämtsamt när jag svarade.
- Hej älskling var är ni , vi står utanför!
Jag slängde en blick på klockan och såg att den var fem minuter i.
- Helvete , Justin vi kommer prick jag lovar!
Jag lade snabbt på och vi skyndade oss. Jag borstade igenom mitt plattade hår och stängde av plattången. Addie stod och försökte sminka sig så snabbt hon kunde. Jag tog upp locktången och lockade två tjocka slingor i fram.
Nöjd med resultatet sprang jag och tog på mig ett par klackskor.
- Kan du hämta mina skor också? Skrek Addie från badrummet. Jag tog hennes skor i handen och skyndade mig ut till badrummet. Addie blev precis klar och tog på sig sina klackskor. Vi tog på oss jackor och sprang ut. Jag tvärstannade när jag såg en stor limo på vägkanten.
- You gotta.., började jag.
- Be kidding me, avslutade Addie meningen. Vi kollade på varandra oh gav ifrån oss ett högt tjut. Dörren till limon öppnades och Justin och Chris kom ut.
Jag gick fram till Justin och kysste honom samtidigt som vi kramades. Han hjälpte mig in i limon, och wow vad stort det var inuti. Addie och Chris kom in direkt efter oss och satte sig.
- Vad vacker du är, sa Justin och kollade rakt in i mina ögon. Jag började rodna och han skrattade lite åt mig.
- Okej tjejer när vi kommer fram , just be cool! Sa Justin.
- Och keep your swag on , inflikade Christian. Jag och Addie skrattade åt dom. Helt plötsligt var vi framme.
Justin klev ut först och tog min hand. Direkt när jag kom ut riktades hundratls blixtar mot oss.
- Miley hur är Justin som pojkvän?
- Bieber kolla hit!
- Bieber här  , Miley här!
Jag försökte le så mycket som möjligt och svara artigt på frågorna. Jag vände mig om och såg Christian och Addie. Dom såg jätteglada ut för att pressen visade så stort intresse i dem också.
- Älskling jag måste gå och hälsa på lite folk , du kan gå med Addie om du vill., Viskade Justin i mitt öra. Jag log och nickade. Han kysste mig på kinden och tog med sig Christian lite längre bort. Jag tog armkrok med Addie och vi log tillsammans mot kamerorna.
- Det här är ju skitkul , viskade jag till Addie.
- Jaa , instämde hon och sktattade.
- Miley är det här din kompis? Frågade en fotograf.
- Japp , det här är min bästa kompis Addison , svarade jag och log.
- Hey Miley!
Jag vände mig om och öppnade munnen chockat när jag såg vem det var.
- Oh my god det är Demi Lovato , viskade Addie ivrigt till mig.
Vi gick emot henne och hon gav mig och Addie en stor kram.
- Justins flickvän och vänner är mina vänner , sa hon och log stort.
- Jag har sett alla dina seier dom är så bra Demi , sa jag och log.
- Aw tack , vi kanske kan träffas någon dag? Sa hon fortdarande leendes.
Jag blev så chockad att jag bara kunde nicka.
- Åh Sel! Sel kom hit , ropade Demi och tittade bakom oss. Vi vände oss om och såg Justins ex Selena komma gåendes mot oss.
- Demi darling det var länge sen , sa Selena och kramade Demi.
- Selena , det här är Miley och Addison!
- Åh...hej , sa Selena kort och synade mig uppifrån och ner. Jag log ett svagt leende mot henne, hon verkar ju vara värsta bitchen så det är nog bäst att inte säga något.
Någon knackade på min axel och jag vände mig om och såg att det var Justin. Jag log mot honom och han log tillbaka , tills han såg vilka jag stod med.
- Åh...du har träffat Selena , sa Justin sarkastiskt.
- Hej Justin , sa Selena drygt.
- Hej , vi går nu älskling. Han tog min hand och vi gick den lilla biten som var kvar av röda mattan och gick in i biosalongen. Chris och Addie kom efter oss. Vi satte oss på våra platser och det var redan mörkt i salongen.
- Haha Miley såg du Selenas bitchblick när Justin sa '' Kom nu älskling'' ?
- Haha nej det missade jag!
____________________________________________________________________________














_____________________________________________________________________

Efterlängtat akpitel I guess:D
Okej anledningen till varför det är såååå många bilder är att när jag inte har bloggat har jag ständigt letat efter bilder till den här novellen :P Så det här är inte ens hälften av bilderna jag har :D

TREDJE DECEMBER TVÅTUSENELVA

♥Jag vet att jag lova , men det har hänt lite grejer som jag inte orkar ta upp här så jag har bestämt mig för att ta en bloggpaus. Hoppas ni finns kvar när jag kommer tillbaka♥

TJUGONIONDE NOVEMBER TVÅTUSENELVA

kommer ett nytt kapitel förhoppningsvis i morgon :´, ska börja skriva på ett nu :)

Imagine Life Without You - Kapitel 15 - You are the only exception


MILEY'S PERSPEKTIV:

 

 

Jag gick så fort Addies föräldrar kom in genom dörren. Jag hann se att hennes mamma bara sprang fram till henne och dom satt och grät och höll om varandra på golvet. Jag stängde ytterdörren  efter mig och började gå den dryga kilometern hem. Det  hade hunnit bli ganska mörkt så det var lite läskigt att gå själv när man hela tiden inbillade sig ljud. Det skulle ta 10 minuter kortare att gå om jag genade genom parken, så jag gjorde en snabb sväng och gick in i parken. Jag tittade på löven som låg blöta på marken , och huttrade till. Plötsligt hördes det som om någon gick bakom mig och jag vände mig snabbt om men såg ingen. Jag ökade takten och när jag hörde stegen bakom mig igen vågade jag inte vända mig om. Jag började småspringa och det gjorde den bakom mig också. Jag vände mig om och såg en svart figur , jag blev så rädd att jag snubblade på mina egna fötter. Och helt plötsligt satt personen över mig. Jag började skrika hysteriskt men slutade tvärt när jag såg vem det var , Justin.

- Jävla idiot! , skrek jag på honom.

- Ta det lungt , jag såg dig och tänkte ju inte låta dig gå hem själv!

- Men var du tvungen att skrämma livet ur mig?

Jag muttrade och reste mig upp. Jag tittade ner på mina kläder och suckade när jag såg att dom var helt leriga.

- Förlåt.... , Justin kollade på mig med sina hasselnötsbruna valpögon. Inte ens jag kan motstå det. Jag började le och kramade om honom.

- Neeej du är ju smutsig! Skrek Justin till. Jag började asgarva och försökte få honom lerig. Han började springa och jag sprang efter.

- Får jag följa med in? Sa Justin och log sådär som bara han kan. Vem kan säga nej till ett sånt léende?

- Du får väl klättra upp till mitt fönster Romeo, sa jag flörtigt och gick in genom dörren och låste. Mamma satt i soffan och tittade på tv med en sovande Mitchel bredvid sig.

- Gick det bra? Viskade mamma och tittade på mig. Jag nickade.

-Godnatt , älskar dig! Viskade jag till mamma och hon viskade samma. Jag tittade på klockan som var över tio och skyndade mig upp på rummet. Jag gick in på rummet och började ta av mig kläderna för att ta en dusch. Sedan gick jag in i badrummet och satte på duschen. Jag började ta i schampoo i mitt leriga hår och suckade glatt när jag tänkte på Justin. Började jag bli kär eller? Alltså det pirrar ju i magen när han rör vid mig, och när vi kysstes. Åh herregud , det var helt magiskt. Mina tankar avbröts snabbt när skynket på duschen slets åt sidan.

- Va fan Justin!? Skrek jag chockat när jag såg Justins glada min. Jag försökte skyla mig så gott som möjligt och drog duschdraperiet för min kropp. Justin började plötsligt asgarva.

- Vad gör du här, och hur fan kom du in? Sa jag argt. Justin slutade plötsligt skratta och kollade på mig med en förvånad min.

- Du sa ju att jag skulle klättra upp... , sa han och började genast rodna. Då började jag asgarva.

- Jag skojade ju bara , sa jag mellan skrattanfallet. Justin kollade ner i golvet men plötsligt spred sig ett léende

över hans ansikte.

-Vi säger att det här var hämnden då för häromdagen när du gick in i mitt badrum , sa Justin och log. Jag log tillbaka.

- Visst , sa jag.

-Får man komma in? Vi sparar både vatten och tid.

Han kollade upp med dom där valpögonen igen.

- Haha det där var den sämsta raggningsrepliken någonsin , sa jag och skrattade. Jag vinkade in honom med mitt pekfinger och han tog snabbt av sig kläderna och hoppade in. Jag försökte verkligen hålla blicken uppe men min blick liksom for ner till hans vältränade mage. Justin tog tag i mitt ansikte och kysste mig mjukt. Det smakade Justin , som det alltid gjorde. Det kändes som i en film , vi stod där under vattenstrålarna och kysstes.

- Jag har skrivit en låt , sa jag när vi släppte varandra.

- Får jag höra? Sa Justin och log.

- Inte nu dummer , sa ja skrattandes.

 

Jag gick och hämtade ett par mjukisbyxor och en t-shirt från min brorsa och gav till Justin.

- Han är ganska lång så du kan nog ha dom , sa jag och log åt Justins söta förvånade min.

- Jag gillar verkligen dig Miley , sa han och kollade allvarligt på mig.

- Jag gillar dig med , men hur kan du lita på mig? Jag menar är det inte svårt för kändisar att dejta normala personer som mig?

- Jo såklart men jag hade bara den känslan om dig , för du skulle väl aldrig vara med mig bara för att jag är känd eller hur? Du är ju inte sån.

- Nej , sa jag långsamt och skakade på huvudet. Det skulle jag aldrig göra.

- Skulle du inte sjunga den nya låten för mig eller? Sa Justin glatt. Jag nickade och tog fram min svarta gitarr i ett hörn bredvid mitt vita skrivbord.

- Jag skrev den här till dig ,sa jag och satte mig bredvid honom på sängen. Jag drog dom första ackorden och sedan började jag sjunga.

 

 

When i was younger i saw 
my daddy cry
and curse at the wind
he broke his own heart 
and I watched
as he tried to reassemble it
and my momma swore 
that she would 
never let herself forget
and that was the day that I promised 
I'd never sing of love 
if it does not exist


But Darling...
you are the only exception
you are the only exception
you are the only exception
you are the only exception



maybe i know somewhere 
deep in my soul 
that love never lasts
and we've got to find other ways 
to make it alone
keep a straight face
and i've always lived like this, keeping a comfortable distance
and up until now i had sworn to myself that I'm content with loneliness
because none of it was ever worth the risk


But baby you are the only exception

you are the only exception
you are the only exception
you are the only exception


i've got a tight grip on reality
but i can't let go of what's in front of me here
i know you're leaving in the morning when you wake up leave me with some kind of proof it's not a dream

oh oh oh 


you are the only exception
you are the only exception
you are the only exception
you are the only exception


and I'm on my way to believing
oh and I'm on my way to believing.

 

 

_______________________________________________________________

 

Jaa , hoppas ni fattade meningen med låttexten , asså när föräldrarna skildes förlorade Miley tron på kärlek , men när Justin dök upp blev han ''the only exception''  alltså det enda undantaget.

 

KOMMENTERA!


Lite ändring

Nu är det så att jag har tagit bort pappan i familjen , för att handlingen blir konstig i nästa kapitel annars. Så nu var det så att när Miley var 13 år skilde sig föräldrarna. Och två år senare flyttade Miley med sin mamma och bror till Atlanta. Alltså det finns ingen pappa som bor med dom längre , pappan bor i Sverige och har knappt någon kontakt med familjen.

Förlåt och hoppas det inte blir för rörigt :)

Inlägg på väg!

:)

Tyvärr så har jag ju ett liv.. xd

Jag vet att jag typ ''lova'' men jag är skittrött och jag har tydligen läxor tills imorgon som jag inte har gjort. Så jag försöker i morgon igen :) Sorry :/¨

Haha om jag inte hade haft ett liv så skulle jag uppdatera minst en gång om dagen , men tyvärr så har jag ju ett liv :D


Imagine Life Without You - Kapitel 13 - #Biebershoeisasfake

 
   











MILEY'S PERSPEKTIV:


Två veckor senare..
Ur Miley's dagbok:

Dear Diary...

Dom senaste veckorna har varit rent ut sagt hemska...
Sedan det kom ut att jag dejtade Justin har jag dagligen fått dödshot , för att jag krossat Jelena och stulit Justin. Justins fans tror att jag använder honom för att själv bli känd , vilket inte är sant. Första gången jag träffade Justin märkte jag direkt att det fanns något bakom den där imagen han har. Men allt är inte dåligt, vissa , eller många av Justins fans gillar mig faktiskt. Men inte för den rätta anledningen , dom gillar mig för att jag fick Selena ur vägen. Jag vill inte att dom ska gilla mig för det , eller för att jag är fin , jag vill att dom ska gilla mig för MIG. Dom tror att bara för att jag har turen att se bra ut på kort , att jag är annourlunda för att jag dejtar en kändis. Dom tror att jag är perfekt. Det är jag inte!
Jag kan inte gå ut längre utan att folk kommer fram och ber mig om autograf. Justin har fixat så att jag kan följa med två månader på han '' My world tour'' .
Jag är jättenervös , jag vill bevisa att jag är precis som alla dom tjejerna , en ordinairy girl. Jag har skrivit en ny låt den heter Ordinairy Girl. Justin har lovat att jag ska få sjunga den inför hans på touren.

_____________________________________________________________________

Jag slog igen dagboken och loggade in på twitter. Jag satt ensam i min säng , Justin åkte förra veckan och kommer hem senare idag. Och om en vecka åker vi på tour tillsammans. Som tur får jag hemundervisning dom två månaderna.
Jag kollade på vad som trendade på Twitter och öppnade chockat munnen när jag såg vad som stod överst på TT-listan.
'' #Biebershoeisasfake ''   , jag fick tårar i ögonen och tryckte direkt på länken. Miljoner Beliebers hade skrivit saker som  '' #Biebershoeisasfake as Jwowws boobs''   ,  #Biebershoeisasfake Slutlena Hoemez''
Nu får det fan vara nog , tänkte jag högt.
'' Seriously guys? stop! ,  Dont get me wrong i love who I am and dont wanna be ungraitful , it probably sounds strange but with all the  fame , the things that used to be so simple , like go out and shop has suddenly got so hard reach. I wish u could see that underneath im just an ordinary girl. Sometimes im lazy , i get bored , i get scared and feel ignored. I feel happy , I get silly . I choke on my own words.I make wishes I have dreams just like u. Anything can happen in this world , for an ordinary girl just like u and me , so please dont blame me for falling in love''   jag skrev det snabbt och tryckte på ''Tweet'' .

Jag stängde ner datorn och ringde Addie.
- Hej gumman , sa hon glatt när hon svarade.
- Hej vad bra att du är vaken!
- Mm , när börjar vi idag? Frågade hon och syftade på skolan.
- Tio , ska vi mötas i skolan eller?
- Japp men jag måste gå nu vi ses sen!
Jag hörde ett klickljud och la telefonen på sängen , en av dom svåraste sakerna att vänja sig vid i USA är att dom lägger på utan att säga hej då . Det störde mig jättemycket i början.


ADDIE'S PERSPEKTIV :


- Varför ska jag vara så jävla fet? Sa jag till mig själv när jag stod och kollade mig i spegeln. Jag hade precis lagt på telefonen. Miley hade ju lovat att ringa och väcka mig eftersom mamma pappa och Abigail var och kollade på ett college i Florida. Varför funkar det inte att banta för mig? Jag har ju praktiskt taget inte ätit något på en och en halv vecka. Jag tog snabbt på mig ett par jeans och en grå långarmad tröja. Sedan satte jag upp mitt hår i en knut. Det får bli casual look idag.


Jag gick in på skolan och gick genom korridorerna i mitt skåp. Jag öppnade skåpet och kände mig jätte yr.
- Addie , ropade någon i korridoren och jag vände mig om och såg Miley. Hon kom fram och kramade mig innan hon gick till sitt skåp och tog ut sina böcker. Jag hörde Miley prata men jag kunde inte höra vad hon sa. Det kändes som om jag hade på mig JustBeats hörlurar. Helt plötsligt såg jag Miley suddigt och hon kollade upp på mig. Jag kisade för att se henne bättre.
- Addie! , var det sista jag hörde sedan blev allt svart.



MILEY'S PERSPEKTIV:
En timma senare


- Miley! Ropade någon. Jag tittade upp och såg Christian i korridoren. Jag satt i väntrummet på sjukhuset med mamma och pappa. Jag trodde först att Addie skämtade när hon började rulla med ögonen. Men sedan ramlade hon bara ihop. Någon hade ringt ambulans och nu satt vi på sjukhuset och bara väntade.
Jag reste mig upp och gick fram till Chris och kramade honom.
- Herregud jag kom så fort jag fick veta vad som hade hänt. 
Han tittade på mitt rödgråtna ansikte och kramade mig igen. Vi satte oss ner igen och alla satt ner helt knäpptysta och bara väntade. Addies föräldrar var påväg hem från Florida men dom skulle inte komma fram förräns ikväll. Men dom ringde mina föräldrar varje kvart för lägesrapport.
- Är ni Addisons anhöriga? Avbröt plötsligt en kvinlig röst. Alla reste sig upp och mina föäldrar förklarade att Addies föräldrar var påväg , men vi skulle rapportera vad som hände.
- Okej , har ni märkt något konstigt med Addison dom senaste månaderna? Kanske att hon äter dåligt eller så.
Jag tittade upp och kom plötsligt på alla gånger Addie hade sagt att hon inte var hungrig och att hon ständigt såg så liten ut , alltså smalare.
Sköterskan tittade på mig och väntade sig ett svar.
- Eh ja... , började jag. Hon äter aldrig i skolan och när jag frågade om det så svarade hon alltid att hon inte var hungrig.
- Hennes värden är 20 gånger så små än vad dom borde vara , hon har alltså antagligen inte ätit något på minst fem dagar!
Sköterskan pratade egentligen med mina föräldrar när hon sa det men då förstod jag. Hur kunde jag iinte ha märkt något innan? Jag är hennes bästa vän jag borde ha sett , eller märkt. 
Det var som att mamma läste mina tankar.
- Du kunde inte ha vetat gumman, sa hon.
 

Mamma tog den ovanligt tysta Addie under armen för att försäkra sig om att hon inte skulle svimma igen. Vi satte oss i bilen och Addie var tyst hela vägen hem.
- Du stannar med Addison tills hennes färäldrar kommer hem va? Pappa tittade på mig med en blick som visade att det inte var någon fråga , utan en order. Jag nickade.
Jag hjälpte Addie in men så fort mamma och pappa hade kört iväg drog Addie sig undan och sprang fort upp på sitt rum. Jag låste dörren och gick efter.

_______________________________________________________________

Jag är jävligt sur nu på blogg.se för att jag hade skrivit miiiiiiiiiinst lika mycket till och det har tagit typ fyra timmar (Med någon paus) och nu när jag tryckte på Spara&Publicera SÅ LOGGAR DEN JÄVELN UT!!!! Ursäkta mitt språk men nu är jag sur :@
Jag uppdaterar det här inlägget i morgon ( Ska försöka) och skriver till det jag kommer ihåg.